Upptäcktsresan

Upplevelse, uppfattning och uppsättning.

"SOS Alarm - vad har hänt"

Plötsligt händer det som inte ska hända, en vild jakt, snabb vändning, förlorad balans och knäet går i asfalten med en duns som ekade över hela grillplatsen.  Det går jättefort från spring i benen och lycka, till en knäskål som blöder och gör jätteont. Tårarna forsar fram och man försöker trösta så gott man kan. Men vad man än säger, så kan man ju inte bedöva smärtan. När knäet svullnar och man inte kan få grabben att röra på benet blir man beredd på det värsta. Nog dags att ringa 112, får svar ganska fort och de lovar skicka en ambulans direkt.

spring i benen

Spring i benen ... 

Tårarna flödar

... blir plötsligt ett blödande uppsvullet knä. 
Här med is runt knäet i skrindan. 

Värmen bränner och man blir torrare och snurrigare. En unge i knäet som sjuder av värme hjälper inte heller till. Som tur är var ni många som hjälpte till, tack alla för er hjälp!!!

När synen börjar gå i helvitt med rosa konturer står något inte rätt till med en själv heller. Omgivningen konstaterar att man tappat alla färg i ansiktet och t.o.m. läpparna är vita. Dags för horisontalläge och höga ben, lite vatten och dricka hjälpte också till.

Grabben fick åka skrinda för att möta upp ambulansen, ända upp till restaurangen/ glasskiosken vid Björnberget. Skånes Djurpark gav besked att de kom att leda ambulansen in i parken, så vi behövde inte skynda hela vägen till ingången. Och skönt var väl det, speciellt för alla er andra som egentligen bara skulle ha en trevlig dag i djurparken. Nu fick vi alla tillfälle att leka och äta glass under tiden vi väntade.

Isglass i skuggan
Piggelin gör även en sjukling pigg. Tack till Skånes Djurpark!

Det tog 1 timme och 10 minuter för ambulansen som var 30 km bort att komma fram. Man undrar om de har olika hastighetslägen på utryckningarna, man hoppas det går betydligt fortare vid hjärtstillestånd.

Ambulansen kommer
Äntligen kommer ambulansen
Ankomst
Ankomst
Samtal
Samtal för att fråga var och hur det gör ont
Undersökning
Undersökning av knä, med ambulansnallen i trygg famn.

Isen som vi fick låna att ha om knäet hela tiden hade under väntetiden gjort sitt, svullnaden hade helt lagt sig. Sjuksköterskan kontrollerade att knäskålen inte hade hoppat ur led, vilket den inte hade gjort. Alla ligament verkade också klarat sig. Med gröna kläder och en gul bil så gick det nu t.o.m. att röra på benet, sträcka på foten utan att det gjorde ont (man kanske skulle skaffa lite gröna kläder? Just in case). Kan också vara så att trösten från den lilla ambulansnallen gjorde att man kände sig tryggare. Dags att prova benet på riktigt, alltså upp och stå.

Provar att gå
Provar att stå/gå

När det var klart att knäet hade klarat sig så blev det en tur bort i ambulansen för omplåstring.

I ambulansen
I ambulansen för omplåstring
Rengöring av såret

Såret rengjordes med vatten som "jag lovar att det inte gör ont, gör det ont får du lov att slå mig". Som tur var för sjuksköterskan fick hon aldrig någon smäll, annars hade det kanske blivit ombytta roller i ambulansen ;)

Försök att ta bort kvarvarande sten ur såret

Allt gick inte att få bort, inte ens med en spets. Den (eller de) stenar som sitter djupt i såret får sitta till såret läker och själv tar hand om dem. Vi skall bara hålla koll så det inte blir inflammerat i knäet.

Plåster på såret ville grabben heller inte ha, "bättre att ha det fritt", så sjuksköterskan fick stoppa det stora plåstret i framfickan på byxorna ifall det skulle behövas senare. En high five som avslutning var grabben trots allt lite för blyg för, men glad var han att det var över.

Glad igen

På väg hem så kom det en liten besviken kommentar från grabben "Pappa, jag fick ju aldrig åka med i ambulansen, bara sitta i den". Samtidigt som jag är glad att vi slapp åka med i ambulansen så förstår jag grabbens besvikelse, är ju inte varje dag man är så nära att få lov att åka ambulans. Vem vet, det kanske blir tillfälle igen fortare än man tror. En olycka lär ju aldrig komma ensam. Själv hoppas jag det räcker med den här gången!

Till sist ett jättestort tack till alla andra i barngruppen för er hjälp. Hoppas det inte gjorde något att ni fick bli kvar i parken ett par timmar extra för att äta glass och ha det skönt i sommarvärmen ;)

/Ola

 



Postat 2011-05-11 21:47 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Allting har en baksida

Ofta ser vi bara det vi borde se, det som de ville att vi skulle se, de som gjorde så fint för oss. Men oftast finns det en baksida som vi egentligen inte skulle veta om, den är bara bra dold för oss betraktare. Så hur ser det ut när man inte följer tänkta mönster och istället går bakom för att få en annorlunda vy?

Till Valborg besökte vi ett majbål som såg fint ut från den iordningställda sidan.

Fin brasa

Men då vi var lite tidiga så beslöt vi oss för att gå runt lite innan elden skulle tändas och då förstörde vi illusionen som var uppbyggd. Så här kan ett majbål se ut för oss som inte vet bättre än att bryta reglerna.

Ful brasa

Men visst brann det fint när det var tänt. Skillnaden ligger väl mer i minnet av att det inte var ris och grenar utan sopor. Men vem är jag att dömma, fint var det och stämningsfull sång bjöds vi på också.

Vacker eld

/Ola



Postat 2011-05-02 23:08 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera