Upptäcktsresan

Upplevelse, uppfattning och uppsättning.

Skyttevärn i Alf Ryhns anda

Dagens bilder är mitt första stapplande steg mot att hitta intressanta skyttevärn. Alf Ryhn har ju lyckats med bravaden att lokalisera en del av dessa bortglömda historiemonument från Kalla krigets dagar.

Själv har jag bara lyckats komma fram till Per Albin linjens befästningar längs den skånska kusten :( Tyvärr är dessa igenombommade, så att få interiöra bilder verkar uteslutet. Men skam den som ger sig, kanske jag kan hitta ett intressant skyttevärn nån gång. Trägen vinner heter det ju, så vi får se.

Här kommer två bilder från dagens fynd,

ett litet skyttevärn med utsiktskupol

och närbild på några av de hakar som omger hela värnet.

/Ola



Postat 2011-05-29 23:02 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Skattjakt med GPS:en

I samband med att jag försökte hitta information om skyttevärn (inspirerad av Alf Ryhns bilder), snubblade jag över geocaching, lite som Skattkammarön för teknik/prylnördar ;-) Här fanns en del info om värn och andra intressanta saker.

Registrerade mig och letade upp "skatter" i närheten. Tillsammans med hela familjen blev det en liten skattjakt på prov idag. Organisation Geocaching.com hade dessutom gjort en app som fungerade med mina "nya" telefon. Det här med appar är ju inte något som man varit van med i den gamla Windows Mobile telefonen, även om de fanns så har det blivit mycket enklare numera.

Sonen fick leda skattjakten, även om jag var nervös för att han skulle tappa telefonen.

Jo, den visar att skatten skall vara här nånstans. Sonen springer runt och frågar var krysset är. När vi frågar vad han menar så kommer förklaringen:

- När de letar med skattkarta på TV så finns det alltid ett stort kryss på marken  där skatten finns, men jag ser inget kryss här?

Det var inte helt enkelt att hitta "skatten". Det tog oss en bra stund av letande innan vi hittade den.

Väl gömd under en sten, täckt med lite löv hittade vi till sist vår lilla skatt. Inte illa för att vara första gången ;-)

Men var är alla guldpengar och juveler?

Så för alla er som inte börjat med geocaching, så här kan den se ut. Låg med en liten lapp som förklarade vad det var, om nu någon som inte känner till skattjakten skulle hitta den.

I den lilla boken kunde vi läsa vilka som varit här tidigare, ända sedan 1991 !!! Naturligtvis lämnade även vi ett litet meddelande om att vi hittat hit. En krita fick bli vårt bidrag till att utöka skattkistan.

Upprymda av framgångarna letade vi upp ännu en skatt. Men besvikelsen över det klena innehållet syns väl tydligt på bilden.

Trots att det var vårt första äventyr, så var alla nöjda. Det här kommer vi att prova fler gånger.

/Ola



Postat 2011-05-22 21:56 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

"SOS Alarm - vad har hänt"

Plötsligt händer det som inte ska hända, en vild jakt, snabb vändning, förlorad balans och knäet går i asfalten med en duns som ekade över hela grillplatsen.  Det går jättefort från spring i benen och lycka, till en knäskål som blöder och gör jätteont. Tårarna forsar fram och man försöker trösta så gott man kan. Men vad man än säger, så kan man ju inte bedöva smärtan. När knäet svullnar och man inte kan få grabben att röra på benet blir man beredd på det värsta. Nog dags att ringa 112, får svar ganska fort och de lovar skicka en ambulans direkt.

spring i benen

Spring i benen ... 

Tårarna flödar

... blir plötsligt ett blödande uppsvullet knä. 
Här med is runt knäet i skrindan. 

Värmen bränner och man blir torrare och snurrigare. En unge i knäet som sjuder av värme hjälper inte heller till. Som tur är var ni många som hjälpte till, tack alla för er hjälp!!!

När synen börjar gå i helvitt med rosa konturer står något inte rätt till med en själv heller. Omgivningen konstaterar att man tappat alla färg i ansiktet och t.o.m. läpparna är vita. Dags för horisontalläge och höga ben, lite vatten och dricka hjälpte också till.

Grabben fick åka skrinda för att möta upp ambulansen, ända upp till restaurangen/ glasskiosken vid Björnberget. Skånes Djurpark gav besked att de kom att leda ambulansen in i parken, så vi behövde inte skynda hela vägen till ingången. Och skönt var väl det, speciellt för alla er andra som egentligen bara skulle ha en trevlig dag i djurparken. Nu fick vi alla tillfälle att leka och äta glass under tiden vi väntade.

Isglass i skuggan
Piggelin gör även en sjukling pigg. Tack till Skånes Djurpark!

Det tog 1 timme och 10 minuter för ambulansen som var 30 km bort att komma fram. Man undrar om de har olika hastighetslägen på utryckningarna, man hoppas det går betydligt fortare vid hjärtstillestånd.

Ambulansen kommer
Äntligen kommer ambulansen
Ankomst
Ankomst
Samtal
Samtal för att fråga var och hur det gör ont
Undersökning
Undersökning av knä, med ambulansnallen i trygg famn.

Isen som vi fick låna att ha om knäet hela tiden hade under väntetiden gjort sitt, svullnaden hade helt lagt sig. Sjuksköterskan kontrollerade att knäskålen inte hade hoppat ur led, vilket den inte hade gjort. Alla ligament verkade också klarat sig. Med gröna kläder och en gul bil så gick det nu t.o.m. att röra på benet, sträcka på foten utan att det gjorde ont (man kanske skulle skaffa lite gröna kläder? Just in case). Kan också vara så att trösten från den lilla ambulansnallen gjorde att man kände sig tryggare. Dags att prova benet på riktigt, alltså upp och stå.

Provar att gå
Provar att stå/gå

När det var klart att knäet hade klarat sig så blev det en tur bort i ambulansen för omplåstring.

I ambulansen
I ambulansen för omplåstring
Rengöring av såret

Såret rengjordes med vatten som "jag lovar att det inte gör ont, gör det ont får du lov att slå mig". Som tur var för sjuksköterskan fick hon aldrig någon smäll, annars hade det kanske blivit ombytta roller i ambulansen ;)

Försök att ta bort kvarvarande sten ur såret

Allt gick inte att få bort, inte ens med en spets. Den (eller de) stenar som sitter djupt i såret får sitta till såret läker och själv tar hand om dem. Vi skall bara hålla koll så det inte blir inflammerat i knäet.

Plåster på såret ville grabben heller inte ha, "bättre att ha det fritt", så sjuksköterskan fick stoppa det stora plåstret i framfickan på byxorna ifall det skulle behövas senare. En high five som avslutning var grabben trots allt lite för blyg för, men glad var han att det var över.

Glad igen

På väg hem så kom det en liten besviken kommentar från grabben "Pappa, jag fick ju aldrig åka med i ambulansen, bara sitta i den". Samtidigt som jag är glad att vi slapp åka med i ambulansen så förstår jag grabbens besvikelse, är ju inte varje dag man är så nära att få lov att åka ambulans. Vem vet, det kanske blir tillfälle igen fortare än man tror. En olycka lär ju aldrig komma ensam. Själv hoppas jag det räcker med den här gången!

Till sist ett jättestort tack till alla andra i barngruppen för er hjälp. Hoppas det inte gjorde något att ni fick bli kvar i parken ett par timmar extra för att äta glass och ha det skönt i sommarvärmen ;)

/Ola

 



Postat 2011-05-11 21:47 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Ville inte var med på bild ...

Idag hörde jag något ovanligt och som visade sig vara det årliga underhållet av grusvägen där vi bor. Snabbt in och hämta kameran för att föreviga denna årliga aktivitet. Övning ger ju färdighet heter det ju och då kan man ju lika gärna öva i sin närmiljö.

Fick ett par hyfsade bilder och lyckades få föraren att stannade för en pratstund. Direkt sade han att han INTE ville vara med på bild. Hjälp tänkte jag som precis knäppt av ett par bilder direkt in i förarhytten. Sedan berättade han att han själv var fotointresserad och hade en EOS 500D, att han hade gjort företagets logotype i Photoshop genom att göra konturerna av ett fotografi osv.

Han berättade även om att han hade varit i Thailand med barnen och att det kommit fram japaner som frågat om de kunde få fotografera hans barn när de lekte på stranden. Först var han tveksam och när de blev mer och mer påflugna så hade han sagt till dem att de inte fick ta några bilder. Vi var väl båda överens om att det verkade ju lite konstigt att de var sååå angelägna. Om det var pga historien i Thailand vet jag inte, men han berättade i alla fall att han av princip aldrig ville vara med på bild. Vilket jag tyckte var synd, men respekterar.

Efter ytterligare något varv med väghyveln lyckades jag stoppa honom igen för att fråga om han var intresserad av bilder på sig själv i sin yrkesutövning. Jag vet av egen erfarenhet att det är väldigt få bilder man har på sig själv i sitt yrke, tyvärr :( Men han var inte intresserad, ville bara vara bakom kameran.

Så för att hålla mitt löfte så har jag "suddat" bort hans ansikte från fotot med väghyveln.

 

Efter hyvling och avjämning kom hans kollega med vatten och salt för att binda vägdammet.

Så nu har vi åter en väg utan gropar och köldskador. Blir finfint, hoppas bara att skyfallen väntar tills vägen hunnit sätta sig. Så det inte blir som ifjol, att vägen flyter iväg.

/Ola



Postat 2011-05-09 23:49 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Fotat barn i slutet sällskap - behövs föräldrars tillstånd för distribution?

Hmm, sitter med en massa bilder från kyrkans barntimme, som jag haft förmånen att kunna fota som deltagande förälder. Har inte varit något fotoförbud och ingen har opponerat sig, tvärtom så har det funnits ett intresse för att jag fotar. Nu närmar sig terminsavslutningen och jag tänkte bränna alla bilderna på CD så att alla föräldrar kunde få var sin kopia av ALLA bilderna.

MEN då slog det mig att jag inte vet om jag kan/bör göra så. Har försökt hitta förslag på någon form av skriftligt avtal, där jag får föräldrarnas tillstånd att distribuera bilder på deras barn (1-6  år) till andra föräldrar, utan att hitta något. Bilderna är ju tagna under kyrkans barntimme så det är ju inga bilder som kan vara kränkande, långt ifrån, men samtidigt så skulle jag vilja ha det helt klart med alla föräldrar. Kan ju tänkas att inte alla vill dela ut bilderna. Har ni något förslag på avtalstext, eller ännu hellre förslag på standardavtal? Snälla hjälp mig att formulera ett avtal som jag kan känna mig nöjd med.

Även kyrkans tidning har visat intresse för bilderna, men de får själva sköta sina publiceringsavtal :) Har tidigare överlämnat kopior på prästen efter en fastlagssöndag med semlor ... mums vad gott.

En liten anekdot om präster var när prästen kom i samspråk med byns suputer och tyckte att de skulle gå i kyrkan.
- Näe, det är alldeles för träligt och långrandigt, sade den ene suputen.
- Vad skulle jag kunna göra för att få er till kyrkan, frågade prästen?
- Det skulle va om prästen lovade att bruka orden falleri falleralla i sin prediken, sa suputen.
Prästen funderade en stund och antog utmaningen och de båda suputerna lovade komma till kyrkan nästa söndag, vilket de också gjorde. Spända satt de i kyrkbänken och väntade på att prästen skulle säga de bevingade orden i kyrkan. Prästen började sin predikan och sade:
- Ni ska alla känna er varmt välkomna till denna mässa, så här i hösttider med kylan utanför porten. Löven blir gula och snart faller -itt (1) , sedan faller-alla.

/Ola



Postat 2011-05-08 23:23 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 Nästa